Jag har skaffat mig en ny blogg och kommer successivt att avveckla denna.
Min nya blogg hittar du här
Mycket nöje :)
18 mars 2012
15 mars 2012
Leverans i rätt tid?
I kammaren debatterade jag idag försvarsutskottets betänkande "Vissa frågor om Försvarsmaktens materielförsörjning"
RRV:s rapporter utgör alltid värdefull granskning, så också denna som vi debatterade idag. Genom att identifiera och lära av misstagen i processer kan förbättringar genomföras. Rätt materiel levererat i rätt tid är ett grundfundament i svensk försvarspolitik. Brister och förseningar i materielförsörjningsprocessen påverkar ytterst den svenska försvarsförmågan
RRV:s rapport om försvarets internationella materielsamarbeten ska läsas noga, men också genom glasögon med lite olika slipningar.
Rapporten genomfördes innan nu gällande materielförsörjningsstrategin fullt ut implementerats, vilket framhålls av Riksrevisionen självt och också i Regeringens skrivelse. Vidare genomfördes granskningen innan budgeten för utgiftsområde 6 presenterades för utskottet av Försvarsdepartementet, där utskottsledamöterna på ett mycket öppet sätt fick sig redovisat pågående och framtida planerade försvarsmaterielprojekt. Ett bra steg i rätt riktning i att öka transparensen i materielförsörjningsprocessen i dialog med riksdagens ledamöter.
Men kanske viktigast är att att se Försvarsmaktens omställning vad det gäller sin materielförsörjning på samma sätt och med samma förståelse som Försvarsmaktens omställning i övrigt. Internationellt försvarsmaterielsamarbete hänger ihop med utvecklingen av insatsförsvaret mot ett mer flexibelt, tillgängligt och interoperabelt insatsförsvar. Nya hot, säkerhetssamarbete byggt med andra länder och snabba växlingar av säkerhetshot kräver också ny materiel.
Svensk försvarsindustri, eller för att vara korrekt, i stora delar försvarsindustri och försvarsrelaterad materiel/produktion förlagd i Sverige (för enkelhetens skull – svensk försvarsindustri), ser positivt på utvecklingen av en avreglerad marknad inom EU inom försvarsmaterielsektorn
Branschorganisationen Säkerhets- och Försvarsföretagen, förkortat SOFF, företräder små och stora företag inom säkerhets- och försvarsområdet i Sverige. Går man in på deras hemsida kan man sida upp och sida ned läsa artiklar om avtal efter avtal om försvarsmaterielsamarbeten mellan svenska företag och svenska och utländska företag.
Och så ser det ut idag. Det här är inget konstigt. Tvärtom uttalar sig både SOFF och dess medlemsföretag mycket positiva till utvecklingen av samarbete och en inre öppen marknad inom EU inom sin sektor, för att man vet vilken hög kvalitativ och teknologisk nivå svenska försvarsföretag håller, man är trygg i att svenska företag står sig stark i konkurrensen.
EU-kommissionens initiativ och direktiv om skärpningen av möjligheterna för försvarsmaterielproducerande EU-länder att undanta anbud från en öppen upphandling kom upp i debatten.
Låt mig inskärpa hur viktigt beslutet av EU-kommissionen är. Att sätta tummen i ögat på de länder inom EU, som i ren och skär protektionism i alltför generös utsträckning använder sig av undantagsklausuler för att behålla produktionen inom det egna landet. Det kan inte vara meningen undanta upphandling av kängor från den öppna marknaden. Det kan och ska inte kunna räknas som avgörande för det nationella säkerhetsintresset
Och Sverige ska inte heller sälla sig till de länder som agerar för att försvåra och förhindra öppen upphandling inom försvarsmaterielområdet. Detta kanske främst för svensk försvarsindustrins skull, för det gynnar dem inte. Ett branschprogram, som jag trodde socialdemokraterna genom partiöverenskommelsen i betänkandet, hade varit kloka nog att gå ifrån, verkar inte i varken svensk försvarsindustris, svensk försvarsmakts eller svensk försvarspolitiks intresse.
För några år sedan belönades en örlogskapten vid Försvarshögskolan för sin studentuppsats om turerna försvarsmaterielprocessen som den såg ut under senare delen av av kalla kriget och in till för alldeles nyligen, mitten av 2000-talet.
Titeln på uppsatsen, lite fritt ur minnet, löd "Åh, en sådan måste vi ha!", vilket både med glimt i ögat och visst allvar satte fingret på punkten om möjligheten, men också risken, med välvilliga och entusiastiska försvarsingenjörers ambition av att ligga i teknikutvecklingens framkant. Inte alltid i takt med Försvarsmaktens verkliga behov eller beställd nivå av försvarsförmåga.
Det gick ibland för långt, både vad det gällde mycket kostsamma tekniksprång och multifunktioner.
Jag skulle vilja jämföra det med konceptmodeller inom bilindustrin, vilket är oerhört kostsamt. För att möjliggöra försvarsmässiga tekniksprång i framtiden krävs samarbete och kostnadsdelning Alltså helt i linje med den nu gällande materielförsörjningsstrategin, vilken paradoxalt nog får en skjuts framåt av den ekonomiska krisen i västvärlden.
Oppositionen får det i debatten ibland att låta som om svensk försvarsindustri lever på undergångens brant och behöver hållas under armarna för sin överlevnads skull, såvida inte branschprogram med riksdagsledamöters hjälp införs för att överleva. Men den svenska försvarsindustrin klarar sig alldeles utmärkt utan ingående politisk handpåläggning. Svensk försvarsindustri är redan idag i stor utsträckning oberoende beställningar av den svenska Försvarsmakten med mellan 60-90%.
Handel och samarbeten bidrar till fred – paradoxalt nog även inom försvarsmaterielsektorn
RRV:s rapporter utgör alltid värdefull granskning, så också denna som vi debatterade idag. Genom att identifiera och lära av misstagen i processer kan förbättringar genomföras. Rätt materiel levererat i rätt tid är ett grundfundament i svensk försvarspolitik. Brister och förseningar i materielförsörjningsprocessen påverkar ytterst den svenska försvarsförmågan
RRV:s rapport om försvarets internationella materielsamarbeten ska läsas noga, men också genom glasögon med lite olika slipningar.
Rapporten genomfördes innan nu gällande materielförsörjningsstrategin fullt ut implementerats, vilket framhålls av Riksrevisionen självt och också i Regeringens skrivelse. Vidare genomfördes granskningen innan budgeten för utgiftsområde 6 presenterades för utskottet av Försvarsdepartementet, där utskottsledamöterna på ett mycket öppet sätt fick sig redovisat pågående och framtida planerade försvarsmaterielprojekt. Ett bra steg i rätt riktning i att öka transparensen i materielförsörjningsprocessen i dialog med riksdagens ledamöter.
Men kanske viktigast är att att se Försvarsmaktens omställning vad det gäller sin materielförsörjning på samma sätt och med samma förståelse som Försvarsmaktens omställning i övrigt. Internationellt försvarsmaterielsamarbete hänger ihop med utvecklingen av insatsförsvaret mot ett mer flexibelt, tillgängligt och interoperabelt insatsförsvar. Nya hot, säkerhetssamarbete byggt med andra länder och snabba växlingar av säkerhetshot kräver också ny materiel.
Svensk försvarsindustri, eller för att vara korrekt, i stora delar försvarsindustri och försvarsrelaterad materiel/produktion förlagd i Sverige (för enkelhetens skull – svensk försvarsindustri), ser positivt på utvecklingen av en avreglerad marknad inom EU inom försvarsmaterielsektorn
Branschorganisationen Säkerhets- och Försvarsföretagen, förkortat SOFF, företräder små och stora företag inom säkerhets- och försvarsområdet i Sverige. Går man in på deras hemsida kan man sida upp och sida ned läsa artiklar om avtal efter avtal om försvarsmaterielsamarbeten mellan svenska företag och svenska och utländska företag.
Och så ser det ut idag. Det här är inget konstigt. Tvärtom uttalar sig både SOFF och dess medlemsföretag mycket positiva till utvecklingen av samarbete och en inre öppen marknad inom EU inom sin sektor, för att man vet vilken hög kvalitativ och teknologisk nivå svenska försvarsföretag håller, man är trygg i att svenska företag står sig stark i konkurrensen.
EU-kommissionens initiativ och direktiv om skärpningen av möjligheterna för försvarsmaterielproducerande EU-länder att undanta anbud från en öppen upphandling kom upp i debatten.
Låt mig inskärpa hur viktigt beslutet av EU-kommissionen är. Att sätta tummen i ögat på de länder inom EU, som i ren och skär protektionism i alltför generös utsträckning använder sig av undantagsklausuler för att behålla produktionen inom det egna landet. Det kan inte vara meningen undanta upphandling av kängor från den öppna marknaden. Det kan och ska inte kunna räknas som avgörande för det nationella säkerhetsintresset
Och Sverige ska inte heller sälla sig till de länder som agerar för att försvåra och förhindra öppen upphandling inom försvarsmaterielområdet. Detta kanske främst för svensk försvarsindustrins skull, för det gynnar dem inte. Ett branschprogram, som jag trodde socialdemokraterna genom partiöverenskommelsen i betänkandet, hade varit kloka nog att gå ifrån, verkar inte i varken svensk försvarsindustris, svensk försvarsmakts eller svensk försvarspolitiks intresse.
För några år sedan belönades en örlogskapten vid Försvarshögskolan för sin studentuppsats om turerna försvarsmaterielprocessen som den såg ut under senare delen av av kalla kriget och in till för alldeles nyligen, mitten av 2000-talet.
Titeln på uppsatsen, lite fritt ur minnet, löd "Åh, en sådan måste vi ha!", vilket både med glimt i ögat och visst allvar satte fingret på punkten om möjligheten, men också risken, med välvilliga och entusiastiska försvarsingenjörers ambition av att ligga i teknikutvecklingens framkant. Inte alltid i takt med Försvarsmaktens verkliga behov eller beställd nivå av försvarsförmåga.
Det gick ibland för långt, både vad det gällde mycket kostsamma tekniksprång och multifunktioner.
Jag skulle vilja jämföra det med konceptmodeller inom bilindustrin, vilket är oerhört kostsamt. För att möjliggöra försvarsmässiga tekniksprång i framtiden krävs samarbete och kostnadsdelning Alltså helt i linje med den nu gällande materielförsörjningsstrategin, vilken paradoxalt nog får en skjuts framåt av den ekonomiska krisen i västvärlden.
Oppositionen får det i debatten ibland att låta som om svensk försvarsindustri lever på undergångens brant och behöver hållas under armarna för sin överlevnads skull, såvida inte branschprogram med riksdagsledamöters hjälp införs för att överleva. Men den svenska försvarsindustrin klarar sig alldeles utmärkt utan ingående politisk handpåläggning. Svensk försvarsindustri är redan idag i stor utsträckning oberoende beställningar av den svenska Försvarsmakten med mellan 60-90%.
Handel och samarbeten bidrar till fred – paradoxalt nog även inom försvarsmaterielsektorn
14 mars 2012
Kosovo-en ung nation med komplicerad road-map:
I den internationella insatsen i Kosovo, KFOR, är det svenska bidraget är inne på sin 24:e kontingent och den bemannas i huvudsak av personal från Blekinge flygflottilj F17. Under 48 intensiva timmar i landet från tisdag till torsdag i förra veckan fick jag möjlighet att följa den svenska KFOR-styrkans bidrag i alla dess delar.Jag försöker lägga mig vinn om att besöka svensk personal i internationella, särskilt där förbanden i Blekinge deltar. Främst självklart för att på plats och med egna ögon orientera mig om insatsen som sådan, det säkerhetspolitiska läget där vår svenska insatspersonal verkar, samarbeten med andra nationer, men också för att jag har en stor fördel i mina fortsätta samtal på hemmaplan med att jag har samma bilder i huvudet av situationen på plats när vi diskuterar insatsen och det fortsatta arbetet framåt.
Vid lunchtiden på tisdagen landade jag i Pristina och togs emot på flygplatsen av Thomas Rydh och Stefan Corneliusson. Det var mitt första besök i Kosovo, vädret var klart och från luften fick jag en god blick över landet, som inte är mycket större än Skåne, av ett vackert, bergigt och skogsrikt land. Det jag inte riktigt var beredd på när jag närmade mig huvudstaden Pristina, var den tjocka luft som omgav staden.
I Kosovo finns det i princip bara en elleverantör, Kék, som producerar sin el i två gigantiska brunkolskraftverk strax utanför Pristinas stadskärna. Eftersom vintern har varit svår iår och det var rejält kallt under min vistelse, eldades det för fullt och både luftrör och ögon blev irriterade. Ledningsnätet är dessutom både slitet och otillräckligt, varför stora delar av eltillgången ransoneras. Du betalar efter hur många timmar du har el och hur många timmar du kan ha det avstängt. Här behövs investeringar och gröna lösningar.Jag lägger ut information om mitt besök i denna kortform just nu, som på intet sätt motsvarar allt jag vill skriva om alla mina intryck. Både från landet, insatsen, den svenska insatsen och framtiden för Kosovo. Ska försöka utveckla detta så snart jag bara kan. Lite sjukdom och andra händelser har hittills förhindrat mig.
05 mars 2012
Pressmeddelande: Engblom besöker militära insatsen i Kosovo (KS24)
Mellan tisdagen den 6 mars och torsdagen den 8 mars besöker Blekinges moderata riksdagsledamot i försvarsutskottet, Annicka Engblom, den svenska insatsen i Kosovo. Bidraget utgörs idag av personal från Blekinges flygflottilj F17.
Syftet med besöket är att på plats uppdatera sig om det säkerhetspolitiska läget och träffa och samtala med personal ur KS24. Vidare kommer besöket att innefatta möten och samtal med företrädare för Kosovo för att diskutera landets utveckling mot en fungerande stat och förhållande till bl.a. Serbien.
För mer info:
Riksdagsledamot Annicka Engblom
+46 70 267 00 01
Syftet med besöket är att på plats uppdatera sig om det säkerhetspolitiska läget och träffa och samtala med personal ur KS24. Vidare kommer besöket att innefatta möten och samtal med företrädare för Kosovo för att diskutera landets utveckling mot en fungerande stat och förhållande till bl.a. Serbien.
– Kosovo är inne i en spännande uppbyggnadsfas av sin nation efter självständigheten 2008. Det svenska militära bidraget har varit mycket betydelsefullt och att få besöka insatsen då den bemannas med personal ur Blekinges flygflottilj F 17 är extra viktigt för mig, säger Annicka Engblom.
Media hälsas välkomna att kontakta Annicka under hennes vistelse i Kosovo för kommentarer om situationen i landet och för förbandet KS24.
För mer info:
Riksdagsledamot Annicka Engblom
+46 70 267 00 01
22 december 2011
Sydsvenska försvarsmaktsrådet tar form
Behovet av att hitta former för samverkan mellan försvarsmaktens garnisoner i södra Sverige och det omgivande samhället har sedan tre år tillbaka varit ett av huvudfokus i mitt arbete. Det är dock inte förrän beslutet om frivillig rekrytering och därmed Försvarsmaktens ändrade roll på arbetsmarkanden trädde i kraft som arbetet kommit igång på allvar.
Försvarsmakten är en stor arbetsgivare i Blekinge och rekryteringsbehovet av framför allt unga omfattar 3-4000 personer vart tredje år. Med tanke på att tjänstgöringstiden för de kontrakterade sjömännen och soldaterna är mellan 4-12 år kommer flödet av arbetskraft att vara stort och däremd också rekryteringsbehovet.
För arbetsgivare i södra Sverige är detta ett gyllene tillfälle att få tillgång till kompetent och välutbildad arbetskraft och och intresset från näringslivet har inte låtit vänta på sig. För att få samarbetet på fötter anordnar Blekinge (Marinen och Blekinge Flygflottilj) tillsammans med Skåne (P7) ett seminarium den 13 februari 2012. Talare kommer bland annat försvarsminister Sten Tolgfors och Överbefälhavare Sverker Göranson att vara.
Utifrån de diskussioner som kommer att föras under seminariet kommer grundplåten för att sydsvenskt försvarsmaktsråd att mejslas fram. Inspirationen kommer delvis från Skaraborgs garnison och Halmstad, som har varit tidigt ute med att i form av ett försvarsmaktsråd samla företrädare för försvarsmakten, kommuner, näringsliv, fastighetsägare, utbildningsanordnade osv.
De träffas på regelbunden basis för att utveckla samarbeten verksamheterna emellan. Skaraborg ser vi som ett föredöme, men förutsättningarna för garnisonerna i södra Sverige är annorlunda med tanke på att det innehåller både tidvis tjänstgörande och kontrakterade soldater och sjömän.
Hur eller hur är det nästan som en tredje födsel (har två döttrar sedan tidigare) att nu se begynnelsen av vad jag är övertygad om ett mycket fruktsamt samarbete. Det lönar sig att vara envis
Försvarsmakten är en stor arbetsgivare i Blekinge och rekryteringsbehovet av framför allt unga omfattar 3-4000 personer vart tredje år. Med tanke på att tjänstgöringstiden för de kontrakterade sjömännen och soldaterna är mellan 4-12 år kommer flödet av arbetskraft att vara stort och däremd också rekryteringsbehovet.
För arbetsgivare i södra Sverige är detta ett gyllene tillfälle att få tillgång till kompetent och välutbildad arbetskraft och och intresset från näringslivet har inte låtit vänta på sig. För att få samarbetet på fötter anordnar Blekinge (Marinen och Blekinge Flygflottilj) tillsammans med Skåne (P7) ett seminarium den 13 februari 2012. Talare kommer bland annat försvarsminister Sten Tolgfors och Överbefälhavare Sverker Göranson att vara.
Utifrån de diskussioner som kommer att föras under seminariet kommer grundplåten för att sydsvenskt försvarsmaktsråd att mejslas fram. Inspirationen kommer delvis från Skaraborgs garnison och Halmstad, som har varit tidigt ute med att i form av ett försvarsmaktsråd samla företrädare för försvarsmakten, kommuner, näringsliv, fastighetsägare, utbildningsanordnade osv.
De träffas på regelbunden basis för att utveckla samarbeten verksamheterna emellan. Skaraborg ser vi som ett föredöme, men förutsättningarna för garnisonerna i södra Sverige är annorlunda med tanke på att det innehåller både tidvis tjänstgörande och kontrakterade soldater och sjömän.
Hur eller hur är det nästan som en tredje födsel (har två döttrar sedan tidigare) att nu se begynnelsen av vad jag är övertygad om ett mycket fruktsamt samarbete. Det lönar sig att vara envis
| |
06 december 2011
Afghanistan towards transition
The transition in Afghanistan beyond 2014 is not a rush towards the exit, but a steady change, a slow walk forward, learning from the mistakes, in region by region supporting the irreversible transition. In short, a long term engagement from over 40 countries.
Theese were some of the conclusions drawn at the 78th Rose-Roth Seminar in London, which I, as a deputy member of the Swedish delegation to the NATO Parliamentary Assembly, had the privilege of attending two weeks ago.
Apart from members of Nato, delegates from an additional 40 countries, which meant a record over 180 delegates, attended the conference, a clear sign of with which seriousity the global community regards the situation in Afghanistan. I was positively surprised, though, by the commitement and in many ways positive attitude towards the development and future of Afghanistan that I sensed all through the conference.
Torn apart from decades of war the Talibans and occupation of the former Soviet Union, a significant reduction of terrorist attacks and even seize fire isn't the imminent answer to put Afghanistan on its feet.
A steady built up of a liable state and good governance both in Parliament and the provinces, the educational system, solving the irrigation problem of in this barren country and finding alternatives for cultivating drugs, takes both time, economic support and endurance of the countries involved.
The role of Pakistan is fundamental.
At the conference, I happened to sit right behind the Afghan delegation and from time to time during the session, I observed the reactions and mimics of the afghan delegates as the discussions evolved.
Imagine being in their shoes. Imagine sitting there in the conference room, cramped with parlamentarians from all over the world, somewhat over your head discussing your country. Describing it in terms of illiterate, violent, hosting terrorists, poor and full of drug farmers. Much of theese descriptions are of course true, but the tone sometimes felt somewhat superficial.
Afghanistan springs out of a rich and ancient culture and a vivid society of entreprenuers long before my country was even a thought in the human mind, the special envoy Daniel Sampler underlined in his speech on how to obtain a sustainable political transition in Afghanistan.
The outcome of the Bonn summit on Afghanistan, which opened yesterday, will be crucial to the future of the engagement in Afghanistan. Apart from the above mentioned measures, a committement for the action plan from the coming Government of Afghanistan (elections takes place in 2014) has to be ensured and most, but not least, the plan for which country is going to pay what has to be materialized.
In the light of the global financial crisis, this of course will be one of the most challenging part of the negociations. I was therefore delighted over the announcement of the Australian delegation, that Australia significantly increases its economical support already from next year. There's truly hope!
Theese were some of the conclusions drawn at the 78th Rose-Roth Seminar in London, which I, as a deputy member of the Swedish delegation to the NATO Parliamentary Assembly, had the privilege of attending two weeks ago.
Apart from members of Nato, delegates from an additional 40 countries, which meant a record over 180 delegates, attended the conference, a clear sign of with which seriousity the global community regards the situation in Afghanistan. I was positively surprised, though, by the commitement and in many ways positive attitude towards the development and future of Afghanistan that I sensed all through the conference.
Torn apart from decades of war the Talibans and occupation of the former Soviet Union, a significant reduction of terrorist attacks and even seize fire isn't the imminent answer to put Afghanistan on its feet.
A steady built up of a liable state and good governance both in Parliament and the provinces, the educational system, solving the irrigation problem of in this barren country and finding alternatives for cultivating drugs, takes both time, economic support and endurance of the countries involved.
The role of Pakistan is fundamental.
At the conference, I happened to sit right behind the Afghan delegation and from time to time during the session, I observed the reactions and mimics of the afghan delegates as the discussions evolved.
Imagine being in their shoes. Imagine sitting there in the conference room, cramped with parlamentarians from all over the world, somewhat over your head discussing your country. Describing it in terms of illiterate, violent, hosting terrorists, poor and full of drug farmers. Much of theese descriptions are of course true, but the tone sometimes felt somewhat superficial.
Afghanistan springs out of a rich and ancient culture and a vivid society of entreprenuers long before my country was even a thought in the human mind, the special envoy Daniel Sampler underlined in his speech on how to obtain a sustainable political transition in Afghanistan.
The outcome of the Bonn summit on Afghanistan, which opened yesterday, will be crucial to the future of the engagement in Afghanistan. Apart from the above mentioned measures, a committement for the action plan from the coming Government of Afghanistan (elections takes place in 2014) has to be ensured and most, but not least, the plan for which country is going to pay what has to be materialized.
In the light of the global financial crisis, this of course will be one of the most challenging part of the negociations. I was therefore delighted over the announcement of the Australian delegation, that Australia significantly increases its economical support already from next year. There's truly hope!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)